Variation på alla håll
Planen hämtar inspiration från hur städer byggdes förr i tiden; små tomter, individuella hus och blandade funktioner. I detaljplanen regleras inte byggnationen i detalj. Istället ligger fokus på placering av husen i förhållande till varandra och till gatan. Den annorlunda stadsplanen gav både små och stora byggherrar chans att få en mindre markanvisning till att förverkliga sina visioner.

Fyrtio aktörer, varav många mindre, fick en s.k. teg, för att bygga sitt hus och resultatet blev 1000 bostäder i en stadsdel som är tänkt att bli tät, grön och blandad. De arkitektoniska greppen är annorlunda och experimentella och inget hus är det andra likt. Området ska vara brokigt, varierat och flexibelt. Inom samma kvarter samsas villor, radhus, trapphusboenden, generationsboenden, bostadsrätter, hyresrätter. Stort och smått. En tredjedel är hyresrätter och vissa av bostadsrätterna är lätta att hyra ut.

Det ska bli en inkluderande stadsdel, och det har vi hört förut. Gaturum och gemensamhetshus ska bidra till att alla typer av människor möts. Social hållbarhet och kollektiv livsstil är ledord, här ska de boende vara medskapande till sin närmiljö och gemensamma aktiviteter. Gemenskap är bra.

Nytt regelverk ger helt andra lösningar
Det som vi som arkitektkontor tyckte var extra intressant var bland annat utformningen av detaljplanen. Här kan man se hur ett förändrat regelverk kan bidra till att inre och yttre gestaltning och tekniska lösningar kan bli helt andra än vi är vana att se. Här reglerar t.ex. detaljplanen antal våningar istället för plushöjder, vilket ger utrymme för andra lösningar. Det innebar att många byggherrar kunde använda trä istället, som annars bygger för mycket på höjden.

Men den stora variationen skenar iväg och blir spretig, även om det funnits ett svängrum som är inspirerande. Avsaknaden av grönska var problematisk och bristen på lekyor likaså. Många tyckte att brokigheten förstörde en känsla av helhet och en omsorg om publika stadsrum. Frågor kring samordning och ansvar diskuterades. Hur ska husen samverka istället för att tävla? Och hur ser vårt tak ut för andra?

De flesta var eniga om att det är positivt med en markanvisning som ger mindre aktörer chansen att bygga och komma igång snabbt. Andra kvaliteter än pris kommer in och förutsättningen att bryta mönster och ge fler chans är bra. Men här kom flera synpunkter: byggherrarnas intentioner behöver framgå bättre och en snabb byggprocess på ett par år kräver att kvaliteten håller i hela projektet. Viktigt är också kommunens förmåga att ”hålla emot” så att den övergripande visionen håller. Stora byggherrar behöver slimma sina produktionsprocesser för att kunna bygga mindre, mer flexibelt och varierat, annars är vi tillbaka till konformism. Kanske är vi på väg tillbaka till den tid då det fanns många små byggbolag, större konkurrens och ett behov av enklare byggprocesser?

Vad tyckte vi mer då?
Vi blev uppiggade av färgerna. Det kändes ibland som att vara utomlands. Härliga terrasser och varierade kulörer som såg ut att komma från mer sydliga breddgrader. Vi gillade de krokiga och smala gatorna med ett flöde med stråk som inte var givna. Möjligen kan det uppfattas lite otydligt vad som är privat och vad är offentligt, vad som är gård och vad som är gata. Vi diskuterade hur det kan påverka en stadsdels placering av butiker.

Ytskikt och materialSen var det förstås kul att titta på ytskikt och material och att få gå runt och titta på fina och bra lösningar, både utomhus och inomhus. Det fanns snygga mönster i gatubeläggningarna, möjliga tack vare den smarta lösningen med en kulvert för sopsug och tekniska installationer. Gatorna kan servas underifrån behöver inte grävas upp. Fritt fram för utsmyckning!

Sopsugsanläggning och biltrafik på de gåendes villkor hjälper till att skapa en tätare skala. Ett område där bilen är underordnad är förstås väldigt intressant och ger helt andra möjligheter till liv på gatorna. Här finns inga parkeringar och inga underjordiska garage och det ska vara lika långt till bilen som till bussen.

Trångt i lägenheterna
Eftersom vi är ett kontor som ritar mycket bostäder var intresset för lägenheterna stort, och där kom de flesta kritiska rösterna. Ont om privata ytor, trångt och dåliga planlösningar i flera av husen, var den allmänna åsikten. Fokus på exteriören har skett på bekostnad av interiören och de kompromisserna blev inte alltid helt lyckade.

Vi undrade också över överenstämmelsen i Vallastadens vision om en demokratisk och inkluderande stadsdel och de relativt höga boendekostnaderna. Vilka ska ha råd? Vi tror också att områden av den här typen behöver dra till sig fler människor än de boende. Det behöver bli en nod, eller en destination som det kallas, som attraherar besökare för att fungera och bli levande.

Övervägande positivt
Sammantaget blev vi glada att se Vallastaden och tycker att det är både sympatiskt, spännande och intressant att en kommun vågar experimentera och pröva nya grepp. Hur ska vi annars lära oss? Vi tror och hoppas att de många besöken av olika kommuners studiebesök kan ge ringar på vattnet och mod att testa på andra håll.
Det ska bli spännande att komma tillbaka hit om tio-femton år för att se hur det blev.