Kjells senaste bok, Att vara sin formel trogen, har blivit översatt till engelska med titeln "Steady as you go- Practicing the Art and Craft of Architecture". Boken finns att beställa genom både Bokus och Adlibris här och här! Upplagan på originalspråk finns att beställa på samma ställen.

I 50 år har Kjell Forshed gått sin egen väg och ritat hus och skapat rum som han själv tycker är trevliga och känner för. Han har följt sin tydliga övertygelse i med- och motgång. Nu har han sammanfattat sin gärning, kunskap och sina erfarenheter i en bok.

–Boken har jag döpt till Att vara sin formel trogen, en titel hämtad från en dikt av Sten Hagliden. Jag har ofta fått kritik för att det jag ritat varit för gulligt, inte tillräckligt tufft, moderiktigt och renlärigt. Men, jag har kommit fram till att jag struntar i det. Jag har följt min formel och ritat som jag tycker.

Kjell påbörjade boken för sex år sedan. Till en början mest som en dokumentation för egen del, med en förhoppning att kanske barnen eller kollegorna på kontoret skulle vara intresserade av tider som varit. Ola Nylander, Centrum för boendets arkitektur, uppmanade honom att berätta vad som drivit honom, några kollegor ville veta hur han faktiskt gör. Det ledde vidare till ett bokmanus och kontakter med Arkitektur förlag.

–Det är väldigt få arkitekter som varit ute och knogat i produktionen, på gärden och ängar, med vanliga projekt för vanligt folk, och som skriver ner sina tankar kring det. Raymond Unwin, arkitekt, stadsplanerare och en av grundarna till trädgårdsstadsrörelsen skrev Town planning in practice, en fantastiskt bra bok, men det är över 100 år sedan. Sedan dess har det inte hänt så mycket på den fronten. Därför blev jag mycket glad åt förlagets intresse.

I boken presenterar Kjell tjugo av sina projekt mer ingående, och fler därtill finns med som exempel på olika aspekter i kapitlen.

–Jag berättar om varför vi har ritat miljöer runt oss på ett visst sätt – varför miljonprogrammet, varför stora, klossiga eller märkvärdiga hus – och reflekterar ur hjärtat kring varför det inte får vara trevligt och vackert. Det blev mer och mer personligt om det som haft betydelse för min arkitektgärning.

Arbetet med boken ledde tillbaka till sparade skisser över många projekt.

–Vissa är ju faktiskt riktigt bra, en del andra skulle jag kanske inte ritat just så idag. Men jag kan stå för allt jag varit iblandad i, jag ångrar inte något. Inget av projekten har blivit till problemområden och områdena uppskattats av de som bor där. Mycket är inte så märkvärdigt, men varför ska det vara det? Det leder till ett experimenterande med folks liv. Det har jag alltid ogillat. Jag vill hålla på med det vardagliga och göra god husmanskost. Det enda som har betydelse är vad de som bor tycker. När de är nöjda tycker jag att jag använt mitt liv till ganska bra saker.